Historik, IFK-Handboll IFK Malmös damidrottare var tidigt ute och 1929 bestämde man sig för att ta upp handboll på programmet. Det dröjde dock några år innan även herrarna upptäckte denna lagsport. Den mångsidige Leif Dahlgren anses ha introducerat handbollen i IFK, när han arrangerade en match vid ett flottbesök i Malmö 1931. Då hade emellertid redan damsidan i IFK spelat handboll parallellt med landhockey och friidrottsutövande under flera år. Carl Filip Borgh och John Kristiansson fullföljde Dahlgrens intentioner och 1933 kan man säga att herrhandbollen var etablerad, bl.a. genom spelarmaterial i form av Lundastudenter, som fick bekosta sina resor med egna medel. I Malmöserien blev IFK trea 1934, tvåa 1935, 1936 och 1937 samt segrade 1938. Laget nådde även semifinal i Skånska mästerskapen 1938. Rekryteringen av Lundastudenter fortsatte i flera år, tills dessa en dag upptäckte att de kunde slippa reskostnader om matcherna spelades i Lund. Med tiden skulle de komma att bli stommen i lärdomsstadens många skickliga lag. 1939 anslöt sig Sverige för övrigt till de internationella reglerna för handbollsspel. Under 40-talet pendlade man mellan division 1 och 2. Det började 1943 med vinst i tvåan och uppflyttning till ettan. 1944 åter till tvåan för att ännu en gång vinna och flyttas upp 1945. Ny nedflyttning 1946 och ny vinst i tvåan 1947, men denna gång förlust i den tredje avgörande kvalmatchen efter förlängning (mot Lidingö)! Vinst i tvåan 1948 och även då otur i kvalet (mot Heim). Jubileumsåret 1949 åter seger i tvåan och nu äntligen uppflyttning till division 1 efter kvalseger över Karlstads BIRK (8-9, 13-5, 8-7). 50-talet var mycket framgångsrikt, även om det började med nedflyttning till tvåan, efter en allsvensk sistaplats och bara tio poäng, spelåret 1950/51. De följande två åren tillbringade IFK i division 2, men genom serievinst 1952/53 blev det ånyo allsvenskan 1953 och där fanns Malmölaget sedan kvar under återstoden av decenniet. 1956/57 tog kamraterna en andraplats, bara en "futtig" poäng efter seriesegrande Örebro och 1958/59 blev det till en tredjeplats, nu med Heim som segrare och Redbergslid som tvåa. Nämnas ska också att Kjell Jönsson blev allsvensk skyttekung 1957/58, då IFK tog en fjärdeplats och Redbergslid vann serien. Han deltog också i det svenska landslag som blev världsmästare 1958. Handbollens 60-tal började i moll och slutade i dur. 1959/60 blev IFK sist i allsvenskan och flyttades ned till division 2 Södra, där laget spelade fram till 1963/64. Då blev det sista plats även där och nedflyttning till trean. Nästa år vann man direkt division 3 och var åter tillbaka i tvåan. 1968/69 vann IFK Malmö division 2 och via kvalspel var man åter i allsvenskan. Även under 70-talet var det upp och ner, fast på en högre nivå. Efter två år i allsvenskan blev man nia 1970/71 och åkte oturligt ur, med bara två minusmåls marginal. 1971/72 vann IFK åter tvåan och återkom till den högsta divisionen efter ännu ett lyckat kval. Första året gick Malmökamraterna till slutspel, men blev i första omgången utslagna av SAAB efter en tredje och avgörande match i Linköping. Andra året 1973/74 kom så det alla hade väntat på och dessutom vid ett perfekt tillfälle. Som 75-årspresent kunde handbollssektionen bjuda moderklubben på ett efterlängtat allsvenskt guld. I det efterföljande slutspelet förlorade dock IFK än en gång i första omgången, i en tredje och avgörande match - nu mot Hellas. Året därpå hade Malmökamraterna stor otur med skador hela säsongen, vilket gjorde det svårt att upprepa succén, men kontraktet räddades till slut. 1975/76 gick IFK till slutspel för tredje gången på fyra år, men hade oturen att möta de blivande slutsegrarna Ystads IF redan i första matchen. IFK slogs ut efter förlust borta och oavgjort hemma. En eventuell besvikelse i samband med detta kompenserades omgående då man vann ute-SM efter två uddamålssegrar mot Lugi i semifinal och AIK i finalen. Decenniet fick dock en något tråkig avslutning när IFK 1976/77, tillsammans med Västra Frölunda, åter fick lämna allsvenskan. De avslutande två åren kämpade laget i mitten av division 2 Södra. Ett ambitiöst projekt startades av handbollsmålvakten Ingmar Zäll, när han i Oxie började med barn och ungdomsträning. Som mest fanns det 14 lag. Tanken var att de mest lovande spelarna skulle slussas över till IFK Malmös seniorlag. Handbollsskolan fanns kvar i knappt tiotalet år, men sedan bildade Oxie en egen förening och samarbetet med IFK upphörde. Kommande decennium var ganska stabilt för IFK Malmö som ett var etablerat mittenlag i näst högsta serien. 1985/86 omstrukturerades seriesystemet varvid serien under allsvenskan blev benämnd division 1. Som femma i huvudserien och tvåa i kvalserien blev Malmökamraternas handbollslag kvar i den södra av de två nya division 1 serierna. Den 5 februari 1987 skedde en annan omstrukturering - denna gång inom IFK Malmö - när föreningen delades upp i en fotbollsklubb och en handbollsklubb. Eftersom bowlingen var något av en vintersport valde denna sektion att sortera under handbollsklubben. Spelåret 1987/88 blev höjdpunkten under detta årtionde. Året före hade två succéförvärv från Island gjort sin entré - Torbjörn Jensson (sedermera isländsk förbundskapten) och landslagsmannen Gunnar Gunnarsson - och 1987 kompletterades laget med portugisen Mario dos Santos och Per Larsson från Ystad. Per blev skyttekung när han satte 228 mål på 33 matcher, ett snitt på 6,9! IFK Malmö vann division 1 och gick till kval mot SAAB, Karlskrona, Västra Frölunda, Vikingarna och Irsta. Malmökamraterna blev trea och gick åter upp i allsvenskan, efter en rysare av sällan skådat slag. Sista matchen gick i Baltiska Hallen mot Irsta. Det hade kommit mycket folk, men de flesta bedömde IFK:s chanser som obefintliga. Det hela blev inte bättre när Irsta ledde med ett mål i halvtid, samtidigt som värste konkurrenten Frölunda - med mycket bättre målskillnad än IFK - ledde sin match. Malmökamraterna ville dock annorlunda. Det var ett "helt nytt" lag som kom ut på planen efter pausen. Allting gick IFK:s väg och då matchen var till ända hade "di gule" segrat med 39-22 och vunnit andra halvlek med 22-4. Den spelande tränaren Claes Hellgren i Irstamålet hade ingen lätt uppgift att efteråt förklara vad som hänt. Stackars Frölunda (som före matchen genom sin målskillnad nästan var klara för allsvenskan) som nu till ingen nytta vann över Vikingarna med 24-18. Nästa spelår 1988/89, det 19:e i allsvenskan blev mindre lyckat och IFK åkte ur direkt - elva i serien. och sist i kvalet. Under 90-talet lyckades man inte lyfta till forna höjder. De första åren tillbringades i ettan, men spelåret 1993/94 gav en näst sista plats och degradering till division 2, exakt 30 år efter det att man första gången upplevde samma nesa. Den gången återkom IFK direkt till den högre serien och så skedde även nu. Serien vanns och efter vinst även i kvalet, mot Tumba, Norrköping och Sikeå (160 mil norrut med buss tur och retur), var laget tillbaka i division 1. Tyvärr blev vistelsen där bara ettårig och 90-talet avslutades med tre år av undanskymd handboll i division 2 och med sviktande publiksiffror. Det nya århundradet började med ett förnyat kontrakt i division 2. Men trots detta skulle man säsongen 2001/2002 få spela division 1-handboll sedan man inlett samarbete med Team Malmö HK och övertagit deras plats i den näst högsta serien. Text: Gula Tider Seriestatistik Allsvenska säsonger 19 Ute-SM handboll 1:a 1976, 2:a 1984 Allsvensk serieseger 1973-1974 Allsvensk andraplats 1956-1957 Allsvensk tredjeplats 1958-1959, 1975-1976 Allsvensk fjärdeplats 1953-1954, 1957-1958, 1972-1973 Allsvenska maratontabellen 19:e placering Flest landskamper Kjell Jönsson 124 st 1951-1965 Allsvensk skyttekung Kjell Jönsson 132 mål 1957-1958 SM-slutspel 1972-1973, 1973-1974, 1975-1976 Senaste allsvenska säsong 1988-1989 IFK Malmö     © IFK Malmö