Som son till en olympisk guldmedaljör gjorde han rekordung fotbollsdebut som 14-åring.
Nu har TFF:s 17-årige Hjalmar Fredricson gjort sina första minuter i Superettan när han spelar borta mot serieledarna.
Efter BoIS–TFF säger han att det var roligt att få chansen.
Hjalmar Fredricson fick uppmärksamhet när han debuterade i Ettan Södra 2021 med Österlen FF.
Jag hade en fantastisk tid där. Sedan kände jag att jag behövde gå vidare i min karriär. De hade ett A-lag som var mycket bra, men de hade bara ett P15-lag istället för ett riktigt ungdomslag. Jag kände att jag behövde gå till en akademi och bli bättre på fotbollen, säger Fredricson. Han har tidigare spelat för Kiviks AIF och Sankt Olofs IF.
Han valdes till TFF, där han spelade förra säsongen.
Jag flyttade till Trelleborg i somras när jag började i ettan i gymnasiet. På helgerna kommer jag hem eftersom det inte är långt till Österlen.
– Det finns en möjlighet att verkligen satsa på fotbollen. Han säger att det är nära till en skola och att det finns fotboll och träning efter skolan.
I slutet av året fick Hjalmar Fredricson chansen att delta i några träningar med A-laget.
– Det har varit sporadiskt sedan dess, men nu var de i behov av spelare. Att få vara med var riktigt roligt.
När fick du reda på att du var inskriven i matchtruppen?
– Under min träning med P19 igår. Det var efter det som tränaren Kristian Haynes informerade mig. Det var roligt, men jag var inte förberedd på det. Samtidigt är det en aktivitet som jag har velat göra länge. Jag är tacksam för chansen.
Det var dags för en superettandebut under matchens 90:e minut mot BoIS.
Jag hade inte tid att överväga så mycket. Det var bara att börja spela så snart som möjligt.
Hjalmar Fredricson är inte bara en talangfull fotbollsspelare; han är också en fysiskt stark mittback och central mittfältare som har mycket teknik. Han kommer också från en välkänd idrottssläkt. Hans pappa, Peder, är en ryttare som har vunnit flera olympiska medaljor i hästhoppning. Mamma Lisen Bratt Fredricson har tävlat i samma sport på hög nivå, och farbror Jens är också välkänd i sporten.
Du har varit nära elitidrottsmän. Hur mycket kan vi lära oss av det?
– Avsevärt mycket. Det har hjälpt mig mycket med min mentala hälsa. Disciplin och moral på jobbet. Det är ganska olika sporter. De vet inte mycket om fotbollen, men det har varit bra eftersom jag fick ansvaret.
Var ditt val att spela fotbollen en självklarhet för dig?
Det är inte sant. Jag red mycket när jag var liten, kanske tills jag var tio. Jag tog över eftersom jag tyckte om fotbollen så mycket.
